Dutch 1872-1944 Piet Mondrian Location was a Dutch painter. He was an important contributor to the De Stijl art movement and group, which was founded by Theo van Doesburg. He evolved a non-representational form which he termed Neo-Plasticism. This consisted of a grid of vertical and horizontal black lines and the use of the three primary colours. When 47-year-old Piet Mondrian left his artistically conservative native Holland for unfettered Paris for the second and last time in 1919, he set about at once to make his studio a nurturing environment for paintings he had in mind that would increasingly express the principles of Neo-Plasticism about which he had been writing for two years. To hide the studio's structural flaws quickly and inexpensively, he tacked up large rectangular placards, each in a single color or neutral hue. Smaller colored paper squares and rectangles, composed together, accented the walls. Then came an intense period of painting. Then again he addressed the walls, repositioning the colored cutouts, adding to their number, altering the dynamics of color and space, producing new tensions and equilibrium. Before long, he had established a creative schedule in which a period of painting took turns with a period of experimentally regrouping the smaller papers on the walls, a process that directly fed the next period of painting. It was a pattern he followed for the rest of his life, through wartime moves from Paris to London??s Hampstead in 1938 and 1940, across the Atlantic to Manhattan. At 71 in the fall of 1943, Mondrian moved into his second and final New York studio at 15 East 59th Street, and set about again to create the environment he had learned over the years was most congenial to his modest way of life and most stimulating to his art. He painted the high walls the same off-white he used on his easel and on the seats, tables and storage cases he designed and fashioned meticulously from discarded orange and apple-crates. He glossed the top of a white metal stool in the same brilliant primary red he applied to the cardboard sheath he made for the radio-phonograph that spilled forth his beloved jazz from well-traveled records, Visitors to this last studio seldom saw more than one or two new canvases, but found, often to their astonishment, that eight large compositions of colored bits of paper he had tacked and re-tacked to the walls in ever-changing relationships constituted together an environment that, paradoxically and simultaneously, was both kinetic and serene, stimulating and restful. It was the best space, Mondrian said, that he had ever inhabited. Tragically, he was there for only a few months: he died of pneumonia in February 1944.  Related Paintings of Piet Mondrian :. | Mill in the moonlight | Composition with Black, Red, Gray, Yellow, and Blue | Diamond | Conformation | Piet Mondrian |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
John Shackleton
was a British painter and draughtsman who produced history paintings and portraits. His parents and origins are unknown. Shackleton painted several surviving portraits, for example of Henry Pelham (National Portrait Gallery), William Windham (1717 - 1761; now at Felbrigg Hall, Norfolk), and of John Bristowe, steward to the first duke of Newcastle (now in the Reitlinger Museum of Fine Art, Maidenhead). From 1749 he was Principal Painter in Ordinary to George II and George III. He continued to be paid for portraits of the king and queen up even during 1765 - 6, when their official portraits were being done by Allan Ramsay. Several examples of his and his studio's output of royal portraits survive - one of George II dated 1755 is in the Scottish National Portrait Gallery, Edinburgh; another of George II in Room 2 of the British Museum, London (commissioned by the museum in 1759 - the Museum also holds engravings after his paintings), along with two more of George II in the Royal Collection and others in Fishmongers' Hall, London, and Maidenhead Museum.
Bourel Aristide
Dunkerque 1840-Sartrouville 1924